Mystisk Framförhållning Av Science Fiction -författaren Alexander Belyaev

Innehållsförteckning:

Video: Mystisk Framförhållning Av Science Fiction -författaren Alexander Belyaev

Video: Mystisk Framförhållning Av Science Fiction -författaren Alexander Belyaev
Video: • Похищенная (2011) ✨| Полный фильм. Смотреть в высоком качестве. 2024, Mars
Mystisk Framförhållning Av Science Fiction -författaren Alexander Belyaev
Mystisk Framförhållning Av Science Fiction -författaren Alexander Belyaev
Anonim
Mystisk framsyn av science fiction -författaren Alexander Belyaev - författare, framsynthet, prognos
Mystisk framsyn av science fiction -författaren Alexander Belyaev - författare, framsynthet, prognos

Han kallades mycket ofta "sovjetiska Jules Verne", och visade därmed att han var en lika fantastisk visionär som den berömda franska science fiction -författaren. Men kanske var vår Science Fiction Master -träfffrekvens ännu högre. Döm själv.

Fantisera Alexander Belyaev började från tidig barndom. Vid sex års ålder bestämde Sasha Belyaev sig för att lära sig flyga. Som en fågel. Och kanske ännu bättre - med ett försök av vilja kommer att sväva till själva molnen. Men först var det nödvändigt att lära sig åtminstone att planera. Och han klättrade upp i ett träd i hopp om att glida från det.

Image
Image

Hur det slutade kan du själv gissa. När han föll från ett träd slog han hårt i ryggen och hamnade till och med på sjukhuset. När jag låg där i en månad kom jag fram till att han fortfarande inte kan flyga som en ängel, trots att han är son till en präst. Så vi måste bygga ett flygplan. Men detta krävde pengar. Var kan jag få dem?

Äldre brodern Vasily föreslog en väg ut.”Vi hittar skatten, och det är allt”, sa han auktoritativt. "Jag vet var jag ska leta …". Pojkarna tog sig in i ett gammalt hus i utkanten, där ingen bodde, och började knacka på väggarna. Hittade tomhet. De slog hårt mot väggen - stenar föll uppifrån och krossade nästan pojkarna.

Och på natten hade Sasha en dröm. Som om hon och hennes bror tog sig fram genom en mörk tunnel. Någonstans framåt gryr ett ljus vid utgången från det, men min bror kan inte längre gå, stannar någonstans i mörkret och Alexander själv smärtsamt, med sin sista styrka kryper han och kryper mot utgången …

Två år senare dog Vasily verkligen. Bara inte i en tunnel, utan helt enkelt drunknade, simmade i floden. Och Sasha förstod: enligt den profetiska drömmen står han fortfarande inför långa plågor. Och problemen väntade inte länge. Fadern bestämde att hans son skulle fortsätta familjedynastin och skickade honom för att studera vid seminariet.

Men Alexander hade inte för avsikt att vara präst. I motsats till sin fars vilja tog han examen från Demidov Lyceum och blev advokat. 1907 började en ung advokat Belyaev sin egen praktik i Smolensk. Snart spred sig ordet i staden och dess omgivningar: Belyaev vann de mest komplicerade fallen.

En dag kom en ung kvinna till honom och bad om skydd. "Jag är psykisk", förklarade hon. - Varnade två kvinnor för deras mans möjliga överhängande död. Och nu anklagar de tröstlösa änkorna mig för deras avsiktliga död. Säg, jag profeterade det för dem …"

Belyaev funderade. Sedan skrattade han.

- Eftersom du är en klärvoajant, berätta om mig.

"Du letade efter guld, men du förlorade din bror", sade flickan utan att tveka. - Ditt liv kommer att vara svårt, men väldigt ljust. Och du kommer själv att kunna se in i framtiden.

Belyaev slutade le.

”Okej, jag tar över ditt skydd.

Och advokaten bevisade för juryn: du kan inte anklaga en person för att ha sett längre än andra. Klienten friades. Och Belyaev själv börjar på allvar studera fenomenet klärvoajans. Han bestämde sig för att skapa en tankeläsare. Men han hann inte slutföra sin utveckling. Första världskriget började.

Belyaev togs inte in i den aktiva armén av hälsoskäl - en ryggskada som han fick i barndomen kände sig själv. Det blev allt svårare för honom i rätten att ställa sig inför juryn under rättegångens timmar. År 1916 diagnostiserade läkare honom med en formidabel tuberkulos i ryggraden. Föreskriv klimatförändringar och fullständig orörlighet. Han åker till Krim, till ett sanatorium. Han är kedjad i en gipskorsett.

Det är svårt att säga hur han skulle ha överlevt tre långa år i rollistan, om inte för sjuksköterskan Margarita Magnushevskaya. Hon tillbringade hela dagar med honom. För henne började han berätta de historier som hamnade i hans sinne. Och hon skrev ner dem. Så föddes de första berättelserna om nybörjarförfattaren Alexander Belyaev. En av dem - om huvudet, som levde, separerat från kroppen - publicerades till och med av en tidning i Jalta.

Samtidigt rasar år 1917 i landet. I storstäderna ersätter bolsjeviker och socialistrevolutionärer monarkister och kadetter varandra vid möten. Men på Krim än så länge är det tyst, livet fortsätter på ett ordnat sätt.

De tråkiga tre åren var äntligen över. Läkarna tillät patienten Belyaev att gå upp. Behandlingen var bra för honom. Och han föreslog genast Margarita. De gifte sig och åkte till Moskva. I huvudstaden finns det fler chanser att lägga till berättelser om en nyförfattare att skriva ut.

Ungt par myser i ett litet rum. Fuktigt och kallt. Men Alexander är stolt: Moskva förlag har börjat publicera det. Hans berättelse "The Head of Professor Dowell", reviderad från en berättelse från Jalta, kommer ut ur tryck. I henne uppträder i synnerhet en ny rad: sångerskan fortsätter att leva när hennes huvud är anslutet till en annan kvinnokropp.

Image
Image

I sina fantasier förlitar sig Alexander Belyaev på de senaste prestationerna inom rysk vetenskap. År 1928, professor S. S. Bryukhonenko utför ett experiment för att återuppliva ett hundhuvud, separerat från kroppen. Och hans kollega V. P. Demikhov transplanterar ett andra hjärta och går till försökshundarna.

Berättelsen mottogs entusiastiskt av allmänheten. Belyaev börjar bli populärt. Han är inbjuden att träffa läsare. Han berättar gärna för dem om de närmaste framtidens underverk. Vid ett av mötena bombades han med frågor. Vem bor på botten av havet? Finns det liv på andra planeter? Finns verkligen flygande holländare? Var kommer de ifrån?

Hemma tar Alexander Romanovich en penna och börjar räkna ut det. Antag att någonstans, till exempel, i regionen Bermuda, det finns en viss speciell zon. Det närliggande Sargassohavet med sina många alger bidrar till ackumulering av fartyg som lämnas av olika anledningar av deras besättningar …

Så föddes idén om romanen "The Lost Ships Island". Och Belyaev var den första som påpekade mysteriet med den nu berömda Bermudatriangeln.

År 1929 åkte Belyaevs till Krim - Alexander Romanovich behövde få medicinsk behandling. Två män visar sig vara medresenärer i kupén. Båda hostar kontinuerligt. Märkliga fläckar på huden. De säger: detta är konsekvenserna av en teknisk olycka vid ett av Kuzbass företag. Gul snö föll i staden. Många började bli sjuka …

Detta är baksidan av industrialiseringen, konstaterar Belyaev i sin anteckningsbok. I framtiden, om inga åtgärder vidtas, kommer Ryssland att möta en storskalig katastrof. Så föddes handlingen i historien "Air Seller". En ren andedräkt under vissa förhållanden kan kosta mycket pengar.

Och återigen förutsåg Belyaev situationen. Hundratusentals människor dör i världen idag på grund av dålig luft. Statsledarna tvingas vidta åtgärder för att begränsa utsläpp av industrigaser till atmosfären. Kyotoprotokollet är bara ett exempel på detta.

Slutet av 20 -talet. Maxim Gorky reser över landet. Han har en lungsjukdom, författaren verkar säga adjö till landet och dess folk. Och Belyaev skriver en ny roman, The Amphibian Man. Den begåvade kirurgen Salvator ersatte pojkens sjuka lungor med hajgälar. Ichthyander har nu möjlighet att bo i havet.

Image
Image

Boken är direkt slutsåld i butiker. Men tidskrifter attackerar plötsligt författaren med kritik. Säg, varför flyttade han romanens handling någonstans utomlands? Är det möjligt att det sovjetiska landet inte har sina egna räddare? Och kritikerna bryr sig inte alls om tragedin hos författaren själv, vars sjukdom samma sovjetiska läkare inte kan bota på något sätt. Och då insjuknar Belyaevs Ludas äldsta dotter med hjärnhinneinflammation. Läkare är ärliga: de kan bara hoppas på ett mirakel. Vetenskapen är fortfarande maktlös …

År 1932 dog Lyudmila i sina föräldrars famn. Samma dag dog ytterligare 12 barn på kliniken. Författaren är allvarligt deprimerad. Det orsakar också komplikationer av sin egen sjukdom. Han är åter kedjad i gipsar. Han kan inte arbeta, och familjen har problem med pengar.

Därför gick Belyaev knappt upp och reste till Murmansk. Han rekryterades till norr som en planerare för att tjäna lite pengar. Medarbetare kommer snart att få reda på att en känd författare arbetar med dem. På en bekant sänks Belyaev i en tung hydrodräkt till botten av Barentshavet. Fisk, alger - många intryck. Snart är tanken på romanen "Det mirakulösa ögat" mogen för honom. Han tar upp pennan igen. Och två år senare gavs boken "Underwater Farmers" ut.

Och igen, science fiction -författaren Belyaev förutser verkligheten. Först 1943 uppfann fransmannen Jacques-Yves Cousteau dykutrustning. Och plantager av tång kommer att dyka upp på botten i botten av Amurbukten först på 70 -talet.

Kritikern accepterar författarens nya verk positivt. Belyaev bjuds in till ett möte med H. G. Wells, som har anlänt till Sovjetunionen. Han läste några av Belyaevs saker och svarade självgod om dem. Alexander Romanovich talar flytande engelska, inleder ett samtal om nazisterna, om den bruna pesten som pågår världen. Wells svarar undvikande - han säger att faran inte ska överdrivas.

Bara fem år senare fick Belyaev ett brev från England. "Du hade rätt, nazistörnen flög ut ur boet", skriver H. G. Wells. Och Belyaev skriver under tiden historien "The Witches Castle", där han beskriver hur nazisterna försöker ställa till och med eldklot till deras tjänst.

Ett fruktansvärt år för många i vårt land kommer 1937. Hemska rykten flödar från hus till hus - människor försvinner spårlöst på natten. För att på något sätt distrahera sig själv gör Belyaev en leksakskarusell för Svetlanas yngsta dotter. Och plötsligt tar han tag i en penna. En tanke blinkar: trots allt kan en karusell ordnas i rymden, i omloppsbana. Så föddes idén om romanen "The Star of the CEC".

Image
Image

När boken kom ur tryck skickade till och med Tsiolkovsky själv en entusiastisk recension, efter vilken orbitalstationen är uppkallad i romanen. De två drömmarna var långt före sin tid - trots allt dök den första riktiga banestationen upp i rymden först 1973. Men sovjetisk kritik är svår att behaga. De angrep igen: varför tar författaren läsaren bort från vardagens verklighet? Och varför ska människor bli tokiga i rymden?

Men författaren förstår inte varför den här boken är så attackerad? Han vill sova längre för att vakna i framtiden. Du ser, då blir ordningen i landet annorlunda. Och han skriver en historia om avstängd animering under djup nedkylning. Experiment i denna riktning pågår fortfarande.

Läs också:

Uppfyllda och ouppfyllda förutsägelser av science fiction -författaren Arthur Clark

Mystiska berättelser från skådespelares och författares liv

Framsyn av händelser i författaren Morgan Robertsons böcker

Under tiden kommer 1940. Många människor i landet har mörka föreställningar om att ett stort krig kommer. Och författaren har speciella känslor; han förstår att han inte kommer att överleva detta krig. Hälsan blir sämre. Och han minns sin barndomsdröm, skriver en bok om Ariel - en man som kunde flyga. Själv skulle han vilja flyga över vardagslivet …

Belyaevs sista förutsägelse gäller hans familj. Han kommer att rädda livet för sin fru och dotter genom att be dem att inte åka till Leningrad när tyskarna attackerar. Själv kan han inte röra sig längre, han är igen sängliggande.

Med början av kriget erövrade tyskarna snart Pushkin, där författaren bodde med sin familj, kom nära Leningrad, tog staden i en tät blockadring. En massa hungersnöd började snart i staden. Tusentals människor dör av undernäring och förkylning. Under Pushkin, under ockupationen, konstigt nog, var livet fortfarande lite lättare, människor hade en chans att överleva.

Men kylan plågar alla här också. Allt som kan brinna flyger in i spisen - möbler, sedan böcker. Slutligen gäller det manuskript. Hustrun försöker invända, men författaren säger: "Jag kommer inte behöva dem längre."

Image
Image

Natten till den 6 januari 1943 var det som om någon hade drivit Margarita i en dröm. När hon vaknade rusade hon till sin man. Den femtioåtta år gamla författaren andades inte längre.

På morgonen svepte hon in honom i en filt och tog honom till kyrkogården på en barnsläde. Jag gav filten till gravaren och bad att begrava författaren i en separat grav. Han lovade, men kunde inte uppfylla löftet - den frysta marken gick inte under för spaden. Och författaren Belyaev begravdes i en gemensam grav tillsammans med många andra.

Och tyskarna skickade sin fru och dotter till jobbet i Polen. Här väntade de på befrielsen från de sovjetiska trupperna. Och sedan skickades de i exil till Altai i 11 långa år.

När de äntligen kunde återvända till Pushkin gav den tidigare grannen Alexander Romanovichs glasögon som mirakulöst hade överlevt. På fören hittade Margarita ett hårt lindat papper. Hon rullade ut det försiktigt. "Leta inte efter mina spår på den här jorden", skrev hennes man. - Jag väntar på dig i himlen. Din Ariel."

Rekommenderad: